Det gör lite ont att existera ibland, det är nästan lite jobbigare ju längre man gör det, man finns.. men varför? För att ens föräldrar kände att dem ville ha ett barn? Det är ju lite själviskt, kasta ut en unge i världen bara för att man vill ha en? Det är ju så illa när man tänker efter, för vem vill existera egentligen? Vem vill frivilligt stå ut med all smärta och all jävla skit som händer hela tiden? Jag vill att det ska ta slut, jag vill att allting ska vara slut. Men sen vill jag ändå inte det, och beslutsångest gör ont och jag har det hela tiden, jag tror att för mej är beslutsångest en kronisk jävla sjukdom.
Igår bestämde jag mig för att inte gå kvar i skolan, jag vill inte gå media, jag vill inte gå på pb, jag vill inte vara där längre.. men sen började jag sakna saker, mina vänner och dem dåliga lunch rasterna, den gula sandlådan och allt sånt där trams som jag vet att jag kommer sakna. Men jag vill inte gå media längre, jag trodde att det var det jag ville göra, jag trodde att jag ville bli fotograf. Typ så som jag trodde att det skulle vara så för alltid. Men för alltid är påhittat, det finns inte egentligen, man bara säger så för att låta romantisk, men för alltid är en lögn.
Just nu är det bara att sova som inte gör ont.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar