Oh moon, don't fall down tonight..
för om du tittar in i glaset så ser du ingen som tittar tillbaka, det finns ingen som styr i en trasig existens. det är en krossad kedja över en frusen karaktär. kalla kinder utan torra tårar, är det galenskap? men vad är galenskap om inte ännu ett sätt att överleva på, en isolerad form av verklighet.
Jag är inte avundsjuk på någon av er, jag vill inte ha eran patetiska sympati. Jag överlever, varje dag överlever jag. Och varje dag blir jag lite starkare, medan alla fega jävlar gömmer sig i hörn så vandrar jag i skuggan av jorden. Jag håller mej kvar så länge som det krävs.
Min autopilot är på, samtidigt som jag undrar över vad det betyder egentligen. Jag lyssnar ivrigt efter svar som kan rädda mej ifrån frågorna. Jag saktar ner för att inte skära mej på taggarna, det är den bitterljuva, nakna sanningen som skär mest, den som river upp lite mer för varje dag. Men jag har lovat ju, så jag håller mitt löfte och trippar fram, på autopilot.
Jag har tappat min röda tråd känner jag, och medan jag letar.. kan jag tala om att det är såhär, det är över. Det är en tom blick fäst mot oändligheten, mörka ögon som söker efter något nytt, något eget..
Jag vill veta om du finns, snälla säg till, för jag väntar på att du ska bevisa det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar