Idioter

a swing & a miss..

våran älskade Sture gästbloggar idag i ett smexigt video inlägg, & det är allt jag har att säga om det & hela dagen tbh, helt asbra! imon äre Göteborg som gäller göbbar :)

Policy

things are shaping up to be pretty odd.

nuså, helt bra!
ska skriva något lyckligt i min blogg bara för att inte vara helt emo.
idag försov jag mej, men jag bryr mej inte sådär skrämmande mycket om det tbh.

har fotat lite & sitter & häver i mej te samtidigt som jag väntar på att pappa ska komma hem, så han kan

köpa cigg åt mej. helt otroligt bra.

Money Maker

det är ju faktiskt pappa som betalar!

nu längtar jag sjukligt mycket till göteborg.
det kommer bli så jävla kul, & jag kommer köpa mkt mkt kläder..
stackars pappa jan!

sovgott juwla, owh tack!

helt bra :3

2138

Ett Poetiskt Misslyckande

varje andetag är en kyss.

1.

Ett motljus så starkt så jag måste sitta ner och blunda.

En trasig karaktär, en svag omstart.

Rasslande kedjor utmed en ranglig bro.

Tittar ut över det som var min värld.

Skimrande ljus som fastnar som bilder på vattenytan.

En blick mot himlen, mörka ögon, tomma förhoppningar.

En stjärna som jag önskar kunde visa vart jag ska,

Åt vilket håll som är hem, när kompassen bara snurrar runt.

Ett ledsamt eko av saknad, en tystnad som skriker i öronen.

Ett iskallt farväl och en meningslös kyss.

Vem av alla ska visa vad som är rätt,

när vi vet att människor älskar att göra fel.

2.

När man tappat blicken så många gånger.

När alla ögon man möter kastar ur sig samma ilska.

Ett fokus inte starkare än glaset på den mörka spegeln.

En vålnad kysser mina läppar och önskar mej lycka till.

Det mörka rummet blir mindre och mindre.

Andas, vi måste alla andas.

En lätt panik över detta patetiska kött som kallas människa.

Det snöar solsken mot det smutsiga glaset,

en lätt illusion av det som en gång var men aldrig mera kommer vara.

Ensam är man inte starkare än vad man tror,

tillsammans är man inte mindre ensam.

På Gott & Ont

det är väll idioti om något..

duvet, det pirrar när du rör vid mej, och när du tittar på mej, och när du skrattar. duvet det är en känsla som jag inte kan förklara som rör sig genom min kropp när du håller om mej, en känsla.. som får allt hår att resa sig och gör mina läppar fulla av elektricitet. det är den där känslan som man inte kan sätta fingret på.

Bubbel typ, i lungorna, det känns som om jag trillar igen.
OWH!bara håll käft!

I've got more wit, a better kiss, a hotter touch, a better fuck

Motljus

Svarta dagar följs av vita nätter..

Tittar på min vänster axel, vad ser du då om inte ett trasigt ljus. En krossad spegel, ett förstört glas. Skivor som skär in mot blottad hud och blodet som sakta rinner ner för sårade kinder. det är en bruten och förstörd livskvalité, en släckt lampa bakom stängda fönster. är det inte sant att alla hemsöks av något så brutalt och ryggradslöst som rädsla? har jag fel när jag säger att alla någon gång är rädd? för att inte synas, existera, finnas till.. har jag inte rätt när jag säger att alla gråter över saknad, vänner, smärta.. är det inte så att vi alla egentligen bara vill att andra ska höra oss, se oss, veta att vi finns här?

Idag är ingen bra dag, världen har vänt sin rygg emot mej, alla sluter sina famnar när jag sakta vacklar fram. tomma pulsslag ekar efter tröst. det är sorgset egentligen, att alla vänder sig bort, att allt har tagit slut. jag är maktlös inför era ord och handlingar, men jag kan inte hjälpa att det är mina känslor som styr. men det finns inget som man kan göra för att påverka andra utan våld. det finns ingen känsla förutom aggressivitet som får andra att förstå, så ja.. jag är arg! på er alla.. för att ni vänder ryggen till.

jag önskar jag kunde be tystnaden hålla käften.

Tatakai Mo Tatakai

jag är beredd att klippa av mina blodkärl när som nu..

jag har vart allmänt skit dålig på att uppdatera bloggen på senare dagar, och för det ber jag väldigt mycket om ursäkt.. tänka sig att jag faktiskt inte skulle ha något att skriva, mina ord har liksom tagit slut och till era frågor finns inga svar. det funkar inte, inte egentligen.

men helgen har vart bra!
fest hos Fidde på fredagen, och Petra joinade mej hem från skolan så satt vi och halv dog av trötthet innan vi åkte iväg, men sen när vi faktiskt kom dit och öppnade första ölen / blandade första groggen, så blev allt lite roligare, och så fortsatte kvällen av att människa efter människa bara ramlade in och jag kan ha druckit lite för mycket.. inte för att jag spydde, men jag mådde inte så bra, men det var jag inte ensam om, för min nattliga inneboende däckade i Fiddes säng och Loveehbooi var tvungen att dansa ut henne, och hur man dansar ut en människa är fortfarande ett mysterium ;D men hela kvällen och det där allt som allt tramset var helt bra! :D

och så på lördagen var jag, Anna och Marina på bio, vi såg Paranormal Activity och sen skulle jag hem, och sova själv! och det gick verkligen inte..! den filmen gjorde det ännu svårare för mej att sova än vad det redan är :C och jag tänker döda Paramount Pictures för mina smaklökar funkade inte sen, så äckligt rädd var jag.

Filmen i det stora hela, var egentligen rätt lam, en wannabe Blairwitch Project film där de tog helt unknown människor och lät dem spela in filmen med en hand kamera, och sen i slutet försökte de få alla att tro att det hade hänt på riktigt. Och så handlingen, jo okej.. något som är i ens hus som man inte kan se, som kastar saker hit och dit och vill döda ens pojkvän för den är tok kär i dej. ja jo.. det var obehagligt, med tunga fotsteg som gick upp för deras trappa och smällde igen dörrar och fick tjejen att gå i sömnen och bli helt apatisk. det var inte kul att sitta där på bion kan jag lova, och slutet var nog det mest läskiga i hela filmen, det var inte kul någonstans. men den var inte som andra skräckfilmer. här var det typ att deras kamera snabbspolade om natten tills demonen kom och då var det ett donande bas-ljud som ekade i högtalarna och det var då man beredde sig på att något skulle hända, hjärtat pumpade snabbare och snabbare och man andades tyngre, och sen kanske bara dörren flyttade lite på sig, men man hade ju lurat sig själv att något jätte läskigt skulle hända så det var ju obehagligt att se dörren flytta på sig, och hjärtat började slå varje gång det blev natt.. för man visste ju att det bara skulle bli värre och värre, men det var inte direkt något våld i början, typ mer höga ljud och skrik som överaskade en helt, så man ryckte mest till under filmens gång. och det är ju aldrig speciellt kul.

mhm..
hoppas ni ser den iaf era geeks! :D
puss :*

And I Feel.. Something

it's the bad times that lets us know..

Videoblogga eller inte videoblogga? det är ju sjukt kul att titta på alla video bloggare, som sitter och flummar runt. men jag är inte direkt en som kan flumma runt när jag har en jävla kamera upptryckt i ansiktet, så jag tror jag fortsätter med att inte videoblogga.

Och idag är det helt kul, för jag har försovit mej igen, som typ alltid(?!) och kommer inte till skolan förrens vid kvart i ett, låter inte det helt jätte bra? jag är så glad att vi har en tre timmars håltimma idag så jag bara missar en lektion, annars hade det ju vart väldans kasst! men jag måste fortfarande gå i skolan till klockan fem. och det är något som jag inte fattar, varför inte bara inte ha en håltimma utan få sluta tidigare? nejdå.. dem jävla språk eleverna ska ju ha sin lektion mitt i allt.. humph! det är frustrerande att bo långt ifrån skolan, men jävligt dålig kollektiv-trafik. det är ju nästan så att man vill slänga sig på marken och skrika.. men det gör jag icke, jag är för trött för det!
nu ska jag fixa mitt hår, utan spray eller gelé... hur skall detta sluta?!

The Story About Cowboys

Oh moon, don't fall down tonight..

för om du tittar in i glaset så ser du ingen som tittar tillbaka, det finns ingen som styr i en trasig existens. det är en krossad kedja över en frusen karaktär. kalla kinder utan torra tårar, är det galenskap? men vad är galenskap om inte ännu ett sätt att överleva på, en isolerad form av verklighet.

Jag är inte avundsjuk på någon av er, jag vill inte ha eran patetiska sympati. Jag överlever, varje dag överlever jag. Och varje dag blir jag lite starkare, medan alla fega jävlar gömmer sig i hörn så vandrar jag i skuggan av jorden. Jag håller mej kvar så länge som det krävs.

Min autopilot är på, samtidigt som jag undrar över vad det betyder egentligen. Jag lyssnar ivrigt efter svar som kan rädda mej ifrån frågorna. Jag saktar ner för att inte skära mej på taggarna, det är den bitterljuva, nakna sanningen som skär mest, den som river upp lite mer för varje dag. Men jag har lovat ju, så jag håller mitt löfte och trippar fram, på autopilot.

Jag har tappat min röda tråd känner jag, och medan jag letar.. kan jag tala om att det är såhär, det är över. Det är en tom blick fäst mot oändligheten, mörka ögon som söker efter något nytt, något eget..

Jag vill veta om du finns, snälla säg till, för jag väntar på att du ska bevisa det.

Tongues

But these walls they speak no words and my mind is never open enough

Det är söndag idag, vilket jag knappt har hunnit tänka på, söndagar har alltid vart min absoluta hateday, men idag är inte så farligt liksom.. vaknade för typ fyra timmar sen och har bara suttit vid min älskade dator och spelat musik och pratat med kompisar, och nyss var ple, ida och andreas här och tog en cigg med mej men nu sitter jag själv och väntar på att dem ska komma tillbaka, fast med bil för vi ska åka till jkpg och köpa mcdonalds mat! eller jag ska inte ha ngn för jag är inte speciellt hungrig. och sen vettifan vad som händer.. antagligen en massa family guy och lite mera ensamhet ( y )

Neurotic Appels

And just a scar away from falling apart..

Mah!
Har precis ätit frukost, typ flingor och fil och ska åka till skolan om 20 minuter, ser inte direkt fram emot det alls och jag har inte ens bytt om än, men för helvete! Det är fredag och jag är trött och jag har vart hos tandläkaren, fast än jag skulle haft sovmorgon till halv tolv idag, fast nää.. för jag bor i Hok och då får man inte sova ut.
Så egentligen, spelar det ingen roll om jag hade sovmorgon idag eller inte, jag slapp i alla fall springa upp 8 trappor till bilden och sitta och måla ngn jävla picasso skit. Så det är man väll säkert glad för!
Imorgon är det PB-Dagen, vilket betyder att jag ska till skolan, på en lördag.. *yäy* och stå där och säga åt folk att dem ska välja media, för vi är ju aningen bättre än alla andra (??) /lies!

well well..
det blir nog bra.. nu måste jag byta om och det dära, pows!

Better Than You Ever Felt It

Time waits for no man.

Idag har jag faktiskt vart så duktigt elev jag bara kan, gått på alla lektioner, skrivit ett prov jag missade för några veckor sen och pluggat till ett prov i morgon. Jag var faktiskt jätte bra på samhälls lektionen idag också, så lite stolt är jag allt över mej själv. Det kanske är såhär man ska distrahera sig från all ondska ändå, plugga plugga plugga. Fast det är ju inte ens nästan lika kul som att sitta och leka emo och gråta en massa. Nu ska jag sova, för jag är sjuk, seg och lämnad ensam. Whoppa!

Jag behöver egentligen inte dig för att någonsin bli hel.
Jag bara önskar att allt vi sa inte var så jävla fel.

Death Dies Hard

To hold you close and feel your breath on me..

verkligheten har ingen musik, och så är det bara. man kanske tror det, men verkligheten har ingen musik. för egentligen är musik inget mer än toner och noter.. men det är bara det de är, toner och noter. ingen egentlig musik.

jag undrar vad som ska hända nu, jadu.. man kan ju alltid undra.

Take a Look Around

Would you hold me if I were empty..

Det gör lite ont att existera ibland, det är nästan lite jobbigare ju längre man gör det, man finns.. men varför? För att ens föräldrar kände att dem ville ha ett barn? Det är ju lite själviskt, kasta ut en unge i världen bara för att man vill ha en? Det är ju så illa när man tänker efter, för vem vill existera egentligen? Vem vill frivilligt stå ut med all smärta och all jävla skit som händer hela tiden? Jag vill att det ska ta slut, jag vill att allting ska vara slut. Men sen vill jag ändå inte det, och beslutsångest gör ont och jag har det hela tiden, jag tror att för mej är beslutsångest en kronisk jävla sjukdom.

Igår bestämde jag mig för att inte gå kvar i skolan, jag vill inte gå media, jag vill inte gå på pb, jag vill inte vara där längre.. men sen började jag sakna saker, mina vänner och dem dåliga lunch rasterna, den gula sandlådan och allt sånt där trams som jag vet att jag kommer sakna. Men jag vill inte gå media längre, jag trodde att det var det jag ville göra, jag trodde att jag ville bli fotograf. Typ så som jag trodde att det skulle vara så för alltid. Men för alltid är påhittat, det finns inte egentligen, man bara säger så för att låta romantisk, men för alltid är en lögn.

Just nu är det bara att sova som inte gör ont.