Oktober Kyla

Din blick kan smälta solen..

Med Håkan Hellström i lurarna, påväg hem från Oscar känner jag lättnad. Jag känner att det är dags nu, för att släppa och låta det som var bara vara just det som det faktiskt är, förflutet.
Jag tittar ut och ser gula löv som smeks med i vindens andetag och en sol som glänser över den mark som fryser efter en kylig Oktober dag som denna. Jag lyssnar på Rockenroll, Blåa ögon - igen och blundar när solen hittar mina ögon. Jag känner doften från hårsprayen som tjejen som sitter framför mej har, samma som jag hade för ett år sedan i min Håkan Hellström period, jag träffas av nostalgi och känner saknad efter något som jag glömt bort så länge, jag saknade att vara ett barn.. jag har försökt så länge att vara vuxen att jag totalt glömt bort att jag faktiskt fortfarande är ett barn, som fortfarande bor hemma och fortfarande lär sig att växa upp.
Jag har saknat hösten, hur mycket jag än kan klaga på den, jag har saknat att gå upp när det är mörkt och att se solen går upp medan jag åker till skolan, känna kylan bita i kinderna samtidigt som jag röker och ser alla färger som hösten avslöjar precis innan den dör ut. Just den låten med Håkan fick mej att sakna allt som jag försökt att skjuta upp och tvinga bort för att jag inte orkat med det, men nu inser jag att det inte var något som jag behövt vara rädd för.. vi är barn, detta är våran tid och vi behöver inte vara något annat än vad vi är, för vi behöver inte imponera på någon!