This Is How I Disappear

Well I'm a total wreck and almost every day.

Jag börjar inse, att jag var så fel, som trodde att det skulle ha gått över tills nu, att allt skulle vara över nu, att det skulle vara slut på lidandet och att det skulle vara som vanligt nu. Men jag hade så jävla fel, och jag tror inte att det kan bli bättre nu. Och jag kan inte ens skriva för alltid gör så jävla ont. Tankarna spetsar mig som svärd i huvudet, och i mina vener pulserar bara rakblad. Jag vill riva bort min hud och låtsas vara någon annan, skära bort alla minnen med dej, och ta sönder alla foton. Jag vill försöka vara något som jag aldrig kommer bli.
Varje dag tror jag att det blir bättre, men på natten kommer ensamheten som ett slag i magen och påminner mig om det som en gång var men som aldrig mer kommer att vara. Du är vart jag än vänder mitt huvud, vart jag än riktar mina tankar, hur jag än andas är du alltid där. Fyller mitt hjärta med trasiga drömmar om något som aldrig kommer bli, om något som var och som jag trodde skulle vara.
Det är ett rostigt inre som hoppas på redan förlorade drömmar.
Vad fan var det som hände med lyckan, med löftena om för alltid, med kyssarna som lovade ett liv tillsammans och dem tre små korkade orden som sa att det var vi. Det är lika bra att glömma allt som har med dej att göra, för det kommer aldrig att bli så igen.. och jag kommer inte önska dej ett bra liv, för det vill jag inte.

I hate that I ever laid eyes on you.