Vi döljer oss i solförmörkelsen.
Jag har kommit på varför jag är så otroligt besviken på kärlek, för jag är en hopplös jävla romantiker! Jag gillar impulsiva saker som att min pojk skulle ha köpt blommor till mig en vanlig tisdag, att han skulle köpa en flaska rödvin och laga pizza när jag kom hem till honom en fredagkväll, att han vill sitta och mysa på en filt i parken med massa tända ljus och titta på stjärnorna, att han vill ut och resa bara för att göra det. Freakiga impulsiva kärleksfulla saker vill jag, men det är ju ingen som gör så, för detta är ingen jävla film. Och det är dessa jävla kärleksfilmer som sabbar allt för oss, man tappar verklighets uppfattningen och tror att det verkligen är så, att alla killar är romantiska och att musik spelas när man kysser varandra innan eftertexterna börjar rulla.
Jag tor att det är bättre att aldrig bli kär och aldrig vara med någon bara för då tror man att det fattas något, men när man har vart kär och förlorat denne man älskar, vet man att det fattas något och kan inte fylla det hålet med något annat än ensamhet och självförakt.
Så nu säger jag ifrån mig kärlek, om det så ska vara föralltid.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar