Äganderätt

Whats love got to do with it?

Bästa kompisar ska inte föråda varandra eller snacka skit om varandra.
Bästa kompisar, ska vara just det, den bästa kompisen man har.. även om man har många bästa kompisar. Vissa ser kompisar som en brukningsvara, något man lätt kan få nya av, vilket leder till att man inte tar till vara på dem man har utan trashtalkar dem och slänger ur sig idiotiska komentarer hela tiden. Och värdesätter sig själv mycket mer än sina vänner.
Jag hade en sån vän, underbar filur verkligen.. vilket jag skriver med stark ironi ekande i mitt huvud. Denne person satte alltid sig själv först, och passade det sig inte för henne, fick man fjäska tills hon "förlät" en igen. Man fick höra hur fet, ful och konstig man var och stå ut med diverse idiotiska komentarer dag ut och dag in. Så undrar ni säkert varför jag fortsatte vara kompis med henne, jo.. även detta monster var kul ibland, och snäll och go. Men ingen kan umgås med någon som värdesätter sig själv mer än något eller någon annan, ingen vill umgås med någon som aldrig tar hänsyn till någon annans känslor.
Vilket leder mig till en kul punkt i mina tankar.
Varför är vissa människor extremt själviska och extremt uppmärksamhetskrävande? Och varför i helvete är det inte någon som säger till dem att komma ner på jorden och se att ingen egentligen tycker om dem?
Jag tror det kan ha något med barndommen att göra, sista barnet eller mellan barnet .. dem brukar alltid vara dem som kommer lite i klämm om man tänker en vanlig 3 barns familj.
Det sista barnet har jag märkt i 80- & 90- talets generationer i alla fall är mycket mera uppmärksamhetskrävande, "kolla här mamma, kolla hit alla, hallå hallå.. kolla på mig!" eftersom att dem är vana vid all den uppmärksamheten, de var antagligen födda när deras äldra syskon var sådär 3-4 år och inte behövde samma uppmärksamhet av sin mamma som innan, därför riktade mamman all uppmärksamhet till den nya ungen och ungen tror att det är naturligt för den att få så mycket uppmärksamhet och blir därför väldigt bortskämmd när det gäller just uppmärksamhet.
Mellan barnen är alltid dem som får minst uppmärksamhet, de föds lite för nära inpå den första ungen eller så föds den sista ungen lite för nära, barnet får då aldrig den uppmärksamhet som de egentligen behövde och detta kan leda till att man ofta vill centrera sig själv och få alla att kolla på en, som hämd mot sitt barndoms jag.
Eller så är det bara så att vissa människor bara ser sig i speglen och ser en gud och tror att alla andra ser det med, det kanske inte har något att göra med i vilken ordning man är född, man kanske bara är född sån. Inget som åldern eller ordningen man är född i har någon påverkan över.
Men dessa vrickade människor, dessa självcentrerade idioter.. är verkligen inte värda energi eller tid, även om man kanske tror att man kan ändra på dem och få dem bli en bättre människa så är det inte så, för världen är ingen film där den dumma själviska personen inser i slutet att vad den gjort var fel. Verklighetens själviska personer inser aldrig att dem gjort mycket fel och även om de gör det är det kanske försent för att ändra på något.
Mitt tips är bara, undvik för själviska människor som bara bryr sig om sig själv och vad denne vill, för även om det inte handlar om kärleks partners utan vänner, kommer denna personen aldrig älska er mer än denne älskar sig själv.