Whats love got to do with it?
Bästa kompisar ska inte föråda varandra eller snacka skit om varandra.
Bästa kompisar, ska vara just det, den bästa kompisen man har.. även om man har många bästa kompisar. Vissa ser kompisar som en brukningsvara, något man lätt kan få nya av, vilket leder till att man inte tar till vara på dem man har utan trashtalkar dem och slänger ur sig idiotiska komentarer hela tiden. Och värdesätter sig själv mycket mer än sina vänner.
Jag hade en sån vän, underbar filur verkligen.. vilket jag skriver med stark ironi ekande i mitt huvud. Denne person satte alltid sig själv först, och passade det sig inte för henne, fick man fjäska tills hon "förlät" en igen. Man fick höra hur fet, ful och konstig man var och stå ut med diverse idiotiska komentarer dag ut och dag in. Så undrar ni säkert varför jag fortsatte vara kompis med henne, jo.. även detta monster var kul ibland, och snäll och go. Men ingen kan umgås med någon som värdesätter sig själv mer än något eller någon annan, ingen vill umgås med någon som aldrig tar hänsyn till någon annans känslor.
Vilket leder mig till en kul punkt i mina tankar.
Varför är vissa människor extremt själviska och extremt uppmärksamhetskrävande? Och varför i helvete är det inte någon som säger till dem att komma ner på jorden och se att ingen egentligen tycker om dem?
Jag tror det kan ha något med barndommen att göra, sista barnet eller mellan barnet .. dem brukar alltid vara dem som kommer lite i klämm om man tänker en vanlig 3 barns familj.
Det sista barnet har jag märkt i 80- & 90- talets generationer i alla fall är mycket mera uppmärksamhetskrävande, "kolla här mamma, kolla hit alla, hallå hallå.. kolla på mig!" eftersom att dem är vana vid all den uppmärksamheten, de var antagligen födda när deras äldra syskon var sådär 3-4 år och inte behövde samma uppmärksamhet av sin mamma som innan, därför riktade mamman all uppmärksamhet till den nya ungen och ungen tror att det är naturligt för den att få så mycket uppmärksamhet och blir därför väldigt bortskämmd när det gäller just uppmärksamhet.
Mellan barnen är alltid dem som får minst uppmärksamhet, de föds lite för nära inpå den första ungen eller så föds den sista ungen lite för nära, barnet får då aldrig den uppmärksamhet som de egentligen behövde och detta kan leda till att man ofta vill centrera sig själv och få alla att kolla på en, som hämd mot sitt barndoms jag.
Eller så är det bara så att vissa människor bara ser sig i speglen och ser en gud och tror att alla andra ser det med, det kanske inte har något att göra med i vilken ordning man är född, man kanske bara är född sån. Inget som åldern eller ordningen man är född i har någon påverkan över.
Men dessa vrickade människor, dessa självcentrerade idioter.. är verkligen inte värda energi eller tid, även om man kanske tror att man kan ändra på dem och få dem bli en bättre människa så är det inte så, för världen är ingen film där den dumma själviska personen inser i slutet att vad den gjort var fel. Verklighetens själviska personer inser aldrig att dem gjort mycket fel och även om de gör det är det kanske försent för att ändra på något.
Mitt tips är bara, undvik för själviska människor som bara bryr sig om sig själv och vad denne vill, för även om det inte handlar om kärleks partners utan vänner, kommer denna personen aldrig älska er mer än denne älskar sig själv.
torsdag 23 april 2009
tisdag 7 april 2009
Ame to Fokusha
Att banta eller inte banta.. det är frågan.
Överallt finns dem, de små tecknerna på att man måste banta för att må bra, i tidningar och i filmer.
Människor som har ett midjemått på 54 och säger att dem är feta, folk som säger att de måste banta för att de gått upp två kilo och nu väger 47. Jag kan med viss osäkerhet säga till dem att jag då väger 20 kilo mer och har anlag för att få tillbaka ätstörningar, vilket brukar få dem att hålla käft. Jag tål egentligen inte perfekt smala människor som kommer till mej och lipar om att de inte är smala när de är det. Och så går man och köper tröst chokladen och ser på löpsedlarna till aftobladet och expressen "Gå ner 2 kilo i veckan, ny metod osv" vi lever i ett samhälle där fetman tar över mer och mer och därefter blir det mer och mer populärt med banting och fettsugning.
Gastric bypas tar världen med storm, men vem vill ge upp all den goa maten föralltid? Riktigt desperata människor.
Med alla tecknen och alla rubriker på att man måste gå ner i vikt för att vara lycklig är det inte konstigt att alla lite större människor går omkring och mår dåligt över sin vikt.
Det är inte det minsta konstigt att bantningsmat säljer som aldrig förr och allt fler röker istället för att äta. Man gör allt för att nå den minsta vikten, eftersom att om man är en storlek för stor duger man ju inte, eller?
Varför tror alla att det är så? Varför skulle man inte duga till för att man vägde 60 istället för 50 och tog en stek istället för sallad när man är ute och äter? När alla springer omkring och oroar sig över sina matvanor, slutar köpa kakan som man älskar så mycket eller slutar äta ute för att man inte vet hur mycket kalorier det är i maten och om man äter den måste man träna 100 timmar efter för att bli av med allt fett måltiden gav, det är det som är ren psykisk tortyr. Varför i hela friden skulle man vara värd mindre för att man har en mage?
Jag kan inte ge upp all god mat för att bli smal som en supermodell, det är det verkligen inte värt. Man har ett liv, bara ett.. varför plåga sig själv genom hela det när man kan njuta och leva ändå?
Visst kan man träna och äta, en perfekt kombination, men det behöver inte betyda att man ska gräva ner sig totalt i träningen bara för att man käkade en glass efter maten, man kan inte leva 70 år och ångra allt man äter.
Tillslut så kommer alla att läggas in på olika hem för anorexi och bullemi, eftersom att man lät träningen och matvanorna och Anna skipper ta upp all ens tid. Man vill va som dem som är smala, eftersom att de får ju pojk / flickvänner.
När allt kommer till kritan är det ju det som det handlar om, rädslan för att aldrig bli gift eller få barn. För att man är tjock eller bara lite större. För i filmer är det dem smala som får pojkvänner, det är vältränade biffiga män som får små smala blondiner, aldrig har de gjort en film om någon som är lite mullig utan att denna person ska banta.
Överallt finns de små tecknerna som säger åt en att banta, jag säger fuck 'em! Vill man banta, visst gör det men låt inte någon annan trycka in i ditt huvud att man inte duger för att man väger lite mer.
Överallt finns dem, de små tecknerna på att man måste banta för att må bra, i tidningar och i filmer.
Människor som har ett midjemått på 54 och säger att dem är feta, folk som säger att de måste banta för att de gått upp två kilo och nu väger 47. Jag kan med viss osäkerhet säga till dem att jag då väger 20 kilo mer och har anlag för att få tillbaka ätstörningar, vilket brukar få dem att hålla käft. Jag tål egentligen inte perfekt smala människor som kommer till mej och lipar om att de inte är smala när de är det. Och så går man och köper tröst chokladen och ser på löpsedlarna till aftobladet och expressen "Gå ner 2 kilo i veckan, ny metod osv" vi lever i ett samhälle där fetman tar över mer och mer och därefter blir det mer och mer populärt med banting och fettsugning.
Gastric bypas tar världen med storm, men vem vill ge upp all den goa maten föralltid? Riktigt desperata människor.
Med alla tecknen och alla rubriker på att man måste gå ner i vikt för att vara lycklig är det inte konstigt att alla lite större människor går omkring och mår dåligt över sin vikt.
Det är inte det minsta konstigt att bantningsmat säljer som aldrig förr och allt fler röker istället för att äta. Man gör allt för att nå den minsta vikten, eftersom att om man är en storlek för stor duger man ju inte, eller?
Varför tror alla att det är så? Varför skulle man inte duga till för att man vägde 60 istället för 50 och tog en stek istället för sallad när man är ute och äter? När alla springer omkring och oroar sig över sina matvanor, slutar köpa kakan som man älskar så mycket eller slutar äta ute för att man inte vet hur mycket kalorier det är i maten och om man äter den måste man träna 100 timmar efter för att bli av med allt fett måltiden gav, det är det som är ren psykisk tortyr. Varför i hela friden skulle man vara värd mindre för att man har en mage?
Jag kan inte ge upp all god mat för att bli smal som en supermodell, det är det verkligen inte värt. Man har ett liv, bara ett.. varför plåga sig själv genom hela det när man kan njuta och leva ändå?
Visst kan man träna och äta, en perfekt kombination, men det behöver inte betyda att man ska gräva ner sig totalt i träningen bara för att man käkade en glass efter maten, man kan inte leva 70 år och ångra allt man äter.
Tillslut så kommer alla att läggas in på olika hem för anorexi och bullemi, eftersom att man lät träningen och matvanorna och Anna skipper ta upp all ens tid. Man vill va som dem som är smala, eftersom att de får ju pojk / flickvänner.
När allt kommer till kritan är det ju det som det handlar om, rädslan för att aldrig bli gift eller få barn. För att man är tjock eller bara lite större. För i filmer är det dem smala som får pojkvänner, det är vältränade biffiga män som får små smala blondiner, aldrig har de gjort en film om någon som är lite mullig utan att denna person ska banta.
Överallt finns de små tecknerna som säger åt en att banta, jag säger fuck 'em! Vill man banta, visst gör det men låt inte någon annan trycka in i ditt huvud att man inte duger för att man väger lite mer.
söndag 5 april 2009
Every after..
Coulda, Woulda, Shoulda.
Sex, varför är det så viktigt i ett förhållande?
varför hör man hela tiden om folk som knullat med den och den och den,
som skryter om hur många de sög / slickade i helgen som om de får något slags pris?
Eller är det bara för att bevisa att de kan?
Som om de egentligen inte vet att de duger, men så knullar alla runt
och då skryter man om det för att duga.
Vem var det som skapade hela detta sex-fanatiska samhället egentligen?
Och varför är det fortfarande okej för en kille att ligga med 3 tjejer på en kväll
men att en tjej är slampa och hora för det?
Samtidigt som vi säger att vårat samhälle utvecklas, är det nog kvar i sina gamla spår.
Kvinnan är den tysta varelsen, hon som ska säga nej till sex och föda mannens barn.
Jag tror att de flesta fortfarande lever där, även vi som inte kommer från den tidsepoken.
varför utveckals inte vårat samhälle mer än så här då, även om vi alla påstår att vi är så bra och moderna nu för tiden, att det verkligen går frammåt? Varför kommer vi aldrig ifrån förtrycket mot kvinnor
som gillar att ha sex? Är det bara för att det är så känsligt och svårt att acceptera?
Är det för att vi inte vågar släppa det gamla, eller känns det bättre för andra kvinnor när de kallar andra horor?
Jag misstänker att anledningen till att sex säljer så bra inom film, musik, kläder. böcker osv är för att människan djupt innuti är extremt kåta, vare sig dem vågar visa det eller inte.
Sex är och har aldrig bara varit något för att utrycka kärlek, visst kanske man tror att sex är mer speciellt när man har det med någon man älskar, men sen är det ju samma sak mellan två kära som två som inte är det, eller hur?
Sex är svettigt och pulsökande och för det mesta kletigt, vilket jag antar händer alla at some point.
Så varför förfinar alla sex? Och säger att det är dumt att vilja ha det och det är så fel med människor som ligger/ har legat med många, när alla egentligen bara vill ha lite sex då och då?
Är det för att få närhet och ömhet (antingen under akten eller efter) eller är det för att få bekräftelse..
"Ja du duger tillräckligt mycket för att jag ska kunna knulla dej."
Vilket faktiskt är lika patetiskt som det låter, men det är många som känner så.
Då blir ju hela slutsattsen på det med sex och gamla traditioner.. att det egentligen inte är gamla traditioner, utan alla känner så, alla tänker så och alla gör så, precis som de gjorde för 100 år sedan,
dömmer de som har sex med okända, men längtar egentligen själva efter att få sig ett ligg, bara för att slippa sitta hemma en söndagkväll och kolla på PPW-porr.
Sex, varför är det så viktigt i ett förhållande?
varför hör man hela tiden om folk som knullat med den och den och den,
som skryter om hur många de sög / slickade i helgen som om de får något slags pris?
Eller är det bara för att bevisa att de kan?
Som om de egentligen inte vet att de duger, men så knullar alla runt
och då skryter man om det för att duga.
Vem var det som skapade hela detta sex-fanatiska samhället egentligen?
Och varför är det fortfarande okej för en kille att ligga med 3 tjejer på en kväll
men att en tjej är slampa och hora för det?
Samtidigt som vi säger att vårat samhälle utvecklas, är det nog kvar i sina gamla spår.
Kvinnan är den tysta varelsen, hon som ska säga nej till sex och föda mannens barn.
Jag tror att de flesta fortfarande lever där, även vi som inte kommer från den tidsepoken.
varför utveckals inte vårat samhälle mer än så här då, även om vi alla påstår att vi är så bra och moderna nu för tiden, att det verkligen går frammåt? Varför kommer vi aldrig ifrån förtrycket mot kvinnor
som gillar att ha sex? Är det bara för att det är så känsligt och svårt att acceptera?
Är det för att vi inte vågar släppa det gamla, eller känns det bättre för andra kvinnor när de kallar andra horor?
Jag misstänker att anledningen till att sex säljer så bra inom film, musik, kläder. böcker osv är för att människan djupt innuti är extremt kåta, vare sig dem vågar visa det eller inte.
Sex är och har aldrig bara varit något för att utrycka kärlek, visst kanske man tror att sex är mer speciellt när man har det med någon man älskar, men sen är det ju samma sak mellan två kära som två som inte är det, eller hur?
Sex är svettigt och pulsökande och för det mesta kletigt, vilket jag antar händer alla at some point.
Så varför förfinar alla sex? Och säger att det är dumt att vilja ha det och det är så fel med människor som ligger/ har legat med många, när alla egentligen bara vill ha lite sex då och då?
Är det för att få närhet och ömhet (antingen under akten eller efter) eller är det för att få bekräftelse..
"Ja du duger tillräckligt mycket för att jag ska kunna knulla dej."
Vilket faktiskt är lika patetiskt som det låter, men det är många som känner så.
Då blir ju hela slutsattsen på det med sex och gamla traditioner.. att det egentligen inte är gamla traditioner, utan alla känner så, alla tänker så och alla gör så, precis som de gjorde för 100 år sedan,
dömmer de som har sex med okända, men längtar egentligen själva efter att få sig ett ligg, bara för att slippa sitta hemma en söndagkväll och kolla på PPW-porr.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
