Sickness calls

När mörkret tändes upp igen.

Sjuk som ett djur, om djur blir mycket sjuka på ingen tid alls.
Under engelska lektionen idag märkte jag att jag var väldigt snuvig,
igår kväll hade jag ifs haft ont i huvudet.
Men just på engelska lektionen sa det PANG!
Och sen fick jag feber, snuva, hals ont och huvudvärken kom tillbaka
som den trevliga vän den alltid är.
Så nu är jag massa sjuk och vet inte om jag kan gå till skolan imorgon.
How pathetic.
Vi har mediakunskaps redovisning och det är jag som har PowerPoint presentationen,
dock kan jag ju faktiskt inte gå till skolan om jag inte mår bra.
Det verkar ju bara ologiskt..

Nu ska jag däremot göra någon slags laxrätt med nudlar och grönsaker,
förutsatt att vi har grönsaker hemma..
Sen ska jag gosa ner mig i min varma säng igen
och kanske läsa lite i min bok sen svälja en karta alvedon
och hoppas på sömnens befrielse..

Woho... det är underbart att vara jag,

Disasters

Vem skulle sälja sin själ för kärleken?

Jag har kommit på anledningen till varför alla tycker om kärleksfilmer, böcker och låtar,
för alla de flesta är fiktiva.
Verkligheten är så otroligt otillfredställande så vi söker kärlek som är påhittat.

Romeo och Julia t.ex. ingen känner så för någon annan i verkligheten.
Man kanske säger att man gör men så är det inte egentligen.
Vem drömmer liksom inte om det stora bröllopet med den perfekte mannen.
Han som är trogen och snäll och har mycket pengar man kan pissa bort på
sin fula lilla chiuaua och nya kläder.
Vem drömmer inte om den där kyssen som gör så att man böjer benet,

vi gör alla det.
Men varför?
Jag tror inte att grottmänniskorna satt och längtade efter kyssen eller mannen.
Det är filmen som hittar på kärlekshistorier som alla sen blir besatta av.
Det och böckerna är ju anledningen till att alla springer omkring som höns
och vill hitta den rätta innan man är 40 år gammal,
så man kan föda sina barn och ha sitt jobb och vara den perfekta kärnfamiljen.
Men nu förtiden skiljer sig alla åt höger och vänster.
Mina föräldrar är skilda, en jag misstänker att när dem blev kära i varandra,
lovade dem varandra att föralltid älska varandra.

Det där ordet som alla slänger ur sig utan att mena det.
Tänk om filmen inte hade hittat på galna kärlekshistorier,

hade vi fortfarande varit så besatta av att hitta den rätta då?

Och hur vet man att man har den rätta?
Det finns alltid någon där ute man skulle passa bättre ihop med,
men skulle man fortsätta leta tills man hittar den som är den rätta
skulle alla fortfarande vara singlar, mänskligheten skulle sluta existera.
Kanske är det för att man blir så trött på att leta,
så man nöjer sig bara med det man får och kanske är man inte lika lycklig

som man ville vara.
Men man slipper ju att vara ensam..?

Om det är så kärlek funkar förstår jag faktiskt inte varför alla envisas med den,
"Ta den bästa du hittar och gift dig sedan med denne, skaffa många barn och skilj er sedan efter många år av olycka, tillräckligt många för att ni båda ska vara förgamla för att hitta någon annan som kan göra er lycklig"

abata mo ekubo..

Lilium

Långsamt, långsamt oh så långsamt.

Det blev en stol.. jag tog en bild på en stol och gjorde om den i photoshop.
Stolen är vacker måste jag erkänna,
men det är fortfarande bara en stol.

Anledningen till min sto(l)ra kärlek till stolen just nu
är för att jag är så uttråkad så jag vill gråta.

imorgon, ska jag till älskling men inte förräns 15.56 då bussen går, eftersom att mannen min ska vara i skolan hela dagen. >__<
Jag åker nog tidigare, för liksom.. Hok vs. Jönköping.

dock råslätt i Jönköping, men det är fortfarande lite töffare än Hok.

Nu är jag så trött så jag vill faktiskt sova, klockan är 22.50 .__."
"Mammas flicka", hoppas du trillar ur sängen inatt din tönt :3

Godnatt!

Baka yaro!

Time is buoyant, it's consuming and useless.

Igår spenderades mycket av min kväll till att sitta och
skriva in söta japanska ord och meningar i mobilen.
Idag är jag för trött för att fortsätta detta galna försök till att lära mig japanska.

Skolan är alldeles för tidskrävande och alldeles för jobbig just nu.
Denna veckan har jag vart på 5 av 7 lektioner.. och vill verkligen inte tillbaka.
Dock är vi ju lediga i morgon för studiedag (och jag tackar den filur som uppfann studiedagar)

Snart är det sommarlov, om mindre än 50 skoldagar räknade vi ut idag.
Har ifs inte hittat ett sommarjobb än, och tiden rinner ut.
Kanske får jag bara att att ge upp, eftersom att de flesta redan anställt människor.
Och jag är fortfarande inte 18 så jag får inte ta hand om pengar.
Vilket visst är mycket viktigt.
Så det blir nog att sitta och såsa hela sommaren och inte åka utomlands eller till Metaltown.
Besviken pojkvän, besvikna föräldrar.. besviken Juwlia.
Det är nästan för deppigt för att tänkas på,
lika bra att inte göra det då (Y)

Nu ska jag nog ut och fota.. <( -^.^- )>

The Roses

What a wonderfull world..

Det är fredag förmiddag, (morgon om man vill säga det)
jag försov mej till skolan idag.. men börjar inte min andra lektion förräns 12,15
Då kan pappa också köra in mej, så just nu är det bara att ta det chill.

För att ta upp relevanta saker måste man känna till några relevanta saker.
Jag känner inte till en enda.
Jag vet bara att det är 13 veckor kvar till sommarlovet,
och att nästa vecka är vi lediga på tisdag.
Det är också nästan det enda ungdomar bryr sig om.´
För det är ju ingen egentligen som vill gå i skolan,
vi gör det för att staten gjort det så att man inte kan få jobb om man inte är 18
eller har en tillräkligt bra utbildning.
Sen har man ju pressen från föräldrarna, som egenltigen inte bryr sig om vad man själv vill
utan planerade långt innan man föddes att man ska bli advokat eller politiker
kanske präst. Och försöker därför tutta i en en massa skit om att de dem säger är det som gäller.
Sen nu, när det bara är 3 månader kvar på terminen,
och sen är det sommar.. då måste man ju hitta ett sommarjobb.
För att ha råd med typ pizza och alkohol till sommaren.
Dock vill ju alla att man ska jobba så mycket så man inte ha tid att äta en jävla pizza ens en gång.

Och nu själv är jag allmänt oroligför att kanske flytta om någon månad.
För Oscar har kanske hittat en lägenhet som inte alls är långt ifrån stan.
Men...
Mamma och pappa tjatar och säger att jag bara får bo där om jag kan försörja mej sjäv.
Det betyder att jag nu och föralltid måste ha ett jobb.
Vilket är helt åt helvete surt
eftersom att det inte finns några jobb överhuvudtaget med tanke på konjukturen,
så allt kommer säkert sluta med att jag får torka rumpan på penssionärer för 14kr timmen.
Det är så underbart att vara ung..